Skärholmsmodellen för de arbetslösa?
050921
Expressen plus tidningar som City och Metro samt även i viss mån SRTV, har ju deltagit i en kampanj för "Skärholmsmodellen" - d.v.s. en metod att möta arbetslösheten som tillämpas i Skärholmen / Stockholm.
Åtskilliga gånger har vi sett artiklar om hur "framgångsrik" den här modellen tycks ha varit - att den innehåller en "jobbgaranti" ( jobb inom fem dagar ).
Att man äntligen "ställer krav" och verkligen respekterar de arbetssökande.
Mauricio Rojas, Lars Lejonborg m.fl. har antytt att Skärholmsmodellen också är borgerlighetens modell när det gäller att få de långtidsarbetslösa i arbete.
Ledningen fö verksamheten har fått massmedial uppmärksamhet, erhållit priser, fått komma till Timbro och föreläsa etc. etc.
De arbetslösa själva samt handläggare som arbetar med arbetslösheten har inte varit lika enthusiastiska.
Den strida strömmen av lovord har kommit från chefer i toppen av hierarkin och från medierna.
Skärholmens Jobbcentrum har därigenom gjorts till förebild. Idag har snart sagt varje stadsdel och kommun med självakting tillverkat sin egen variant som mer eller mindre strikt tillämpar samma kontrollsystem som finns i Skärholmen ( = tre timmars daglig, obligatorisk närvaro i ett rum med uppkopplade datorer ).
Därför är det oerhört intressant när det väl kommer ut en forskningsrapport som värderar och analyserar Skärholmsmodellens faktiska egenskaper.
För första gången får trosvisshet i toppskiktet möta analys av fakta.
Har Skärholmsmodellen lett till jobb för de långtidsarbetslösa? Har individerna känt att de fått stöd och blivit respekterade?
Rapporten på 130 sidor är gjord av Veroncia Ekström FoU-byrån och har titeln: "Individens eget ansvar och samhällets stöd". ( Den kan beställtas genom fou.rapporter@stadshuset.stockholm.se / 150:- )
Forskningsresultaten visar att nästan ingenting av det Skärholmsmodellen har hävdat om sig själv stämmer.
Ytterst få har fått riktiga jobb genom Jobbcentrum.
De arbetslösa säger att Jobbgarantin "inom 5 dagar" snarare borde sägas gälla "inom 5 år, om ens det".
De flesta som intervjuas har känt sig trakasserade av tvånget att månad efter månad, år efter år vistas tre timmar per dag i en överbefolkad lokal.
Ingenting har nämligen hänt i den här lokalen. Utom att man har kunnat titta på Platsbanken som ju finns i alla tänkbara lokaler och i många hem.
Utom att man tid efter annan har fått delta i ständigt nya praktikperioder - d.v.s. jobba för socialbidrag.
Att som motprestation för socialbidrag kräva praktik / arbetsträning, det har ju tillämpats av kommunerna sen 1993. Dock vanligtvis på ett sätt som tillåtit ett förhandlingsutrymme. Därmed en smula värdighet. I Skärholmsmodellen får man avslag om man tackar nej till praktik.
Massmedierna ( som säger sig värna om de svaga ) har med andra ord deltagit i att haussa upp en modell vars enda "förtjänst" tycks vara att cheferna för socialbidrag kan flera avslag på bidragsansökningarna. Skärholmsmodellen verkar således "effektiv" på kort sikt i och med att man kan ge flera avslag. Det är den enda substantiella fördelen.
Efter att ha läst den här rapporten är mitt stalltips att vi kommer att få bevittna att en medial tystnad breder ut sig.
En "begravning" .
Rapporten innebär nämligen en prestigeförlust för medierna. Dessa maktcentra har ( återigen ) varit med att trumma fram ett elände, vars enda "förtjänst" tycks vara att göra livet surt för de som behöver ett visst stöd från samhället.
Vi kommer alltså INTE att få se några rubriker i Metro, City, Expressen m.fl. om Veronica Ekströms utvärdering.
Jag uppmanar därför folk att skaffa den, o sprida kunskap om vad Skärholmsmodellen innebär.
Veronica Ekström förser dessutom den här rapporten med en intressant historisk vinjett som återger vilka metoder som tidigare har använts i perioder av stor arbetslöshet.
Som helhet en mycket läsvärd text!
Hälsning!
Gunnar Thorell
http://members.chello.se/humanistgruppen/